Source text in English | Translation by Ulf Samuelsson (#10114) |
I remember reading once that some fellows use language to conceal thought, but it's been my experience that a good many more use it instead of thought. A businessman's conversation should be regulated by fewer and simpler rules than any other function of the human animal. They are: Have something to say. Say it. Stop talking. Beginning before you know what you want to say and keeping on after you have said it lands a merchant in a lawsuit or the poorhouse, and the first is a short cut to the second. I maintain a legal department here, and it costs a lot of money, but it's to keep me from going to law. It's all right when you are calling on a girl or talking with friends after dinner to run a conversation like a Sunday-school excursion, with stops to pick flowers; but in the office your sentences should be the shortest distance possible between periods. Cut out the introduction and the peroration, and stop before you get to secondly. You've got to preach short sermons to catch sinners; and deacons won't believe they need long ones themselves. Give fools the first and women the last word. The meat's always in the middle of the sandwich. Of course, a light butter on either side of it doesn't do any harm if it's intended for a man who likes butter. Remember, too, that it's easier to look wise than to talk wisdom. Say less than the other fellow and listen more than you talk; for when a man's listening he isn't telling on himself and he's flattering the fellow who is. Give most men a good listener and most women enough note-paper and they'll tell all they know. Money talks -- but not unless its owner has a loose tongue, and then its remarks are always offensive. Poverty talks, too, but nobody wants to hear what it has to say. | Jag läste en gång att vissa använder språket i avsikt att dölja hur de tänker, men min erfarenhet visar att många fler yttrar sig istället för att tänka efter. En affärsmans konversation bör styras av färre och enklare regler än någon annan form av mänskliga relationer. Dessa regler är: Ha något att säga. Säg det. Sluta prata. Att börja tala innan man vet vad man ska säga och att sedan fortsätta efter att man har sagt det man skulle säga är ett säkert sätt för en försäljare att ställas inför domstol eller hamna på fattighuset (och det första alternativet är bara en genväg till det andra). Jag har en juridisk avdelning här, och den kostar mycket, men det håller mig borta från rättssalarna. När du uppvaktar en flicka eller pratar med vänner efter middagen är det helt i sin ordning att låta en konversation vandra fritt som under en söndagsutflykt, med stopp för att plocka blommor, men på kontoret ska dina meningar ha kortast möjliga avstånd mellan punkterna. Strunta i presentationen och den avslutande sammanfattningen, och sluta innan du kommer in i andra andningen. Syndare lyssnar inte på långrandiga predikningar, och diakoner behöver dem inte heller. Låt dumskallar tala först och ge kvinnor sista ordet. Det matnyttigaste finns alltid i mitten av en sandwich, men du kan breda på lite extra smör om den är avsedd för någon som tycker om smör. Tänk bara på att det är lättare att se klok ut än att fälla visdomsord. Säg mindre än den andre och lyssna mer än du talar. När man lyssnar avslöjar man inget om sig själv och man smickrar den som gör det. Erbjud de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor tillräckligt med brevpapper och de kommer att berätta allt de vet. Det är pengarna som talar – men bara om innehavaren har en lös tunga, och då är kommentarerna alltid kränkande. Fattigdom talar också, men ingen vill lyssna. |